Slutinlägg

Vad är det jag har undersökt?

I mitt första inlägg skrev jag om Olga Dysthes tankar om att alla elever bär på olika kunskaper vilket blir en rik sammansättning av kunskap i en klass, kunskapen är distribuerad. Detta är forfarande efter min uppsats en bra och viktig del av mitt arbete. Jag visste och vet att detta är en bra utgångspunkt och tankesätt i min lärarroll, men jag ville i min undersökning ta reda på om det fanns något mer.

När jag började att fundera på ramar och dess betydelse stod det klart för mig att detta skall vara en del i min gestaltning, elevers ramar och dess innehåll. Jag har ett brinnande intresse för måleri och har under min tid på HDK försökt undvika att gestalta med hjälp av måleri. Orsaken till det har varit för att jag vill upptäcka andra uttrycksmedel och dess betydelse och inte trampa i gamla vanor. Jag skrev i ett inlägg att idé borde komma före teknik och inte tvärtom då jag ofta anser mig ha ett för stort fokus på den tekniska framställningen. När jag nu har valt att gestalta med hjälp av måleri anser jag inte att jag har valt en trygghetzon utan mina tavlor och måleri fungerar i min gestaltning, idén hamnar före tekniken!

Några av de inlägg jag lagt ut ingår det filmer som jag gjort, Kombinationer och Innehåll? När jag arbetar i  en gestaltningsprocess brukar jag göra små filmer som en form av anteckningar. Den första filmen Kombinationer skrev jag en förklaring till varför men den andra Innehåll? var det mest ett sätt för mig att fundera. När jag gör mina filmer pågår en tankeverksamhet som oftast leder mig framåt i processen.

Syfte och frågeställningar finns att läsa i min uppsats som handlar om hur jag innan min lärarutbildning uppfattade ämnet Bild.    

Färdigt!

Då var stormålningen färdig! La på ett sista oljelager över hela målningen. Färgerna kommer fram mycket mer.

Vad är det jag har gjort under dessa veckor?


VAD?

Jag har funderat mycket på tekniker inom bildämnet samt varför jag är så fascinerad av själva utförandet. Även olika typer av kunskap samt hur dessa värderas är frågor jag haft med mig under min arbetsgång.

HUR?

Jag har gjort en stor tavla där jag har målat ett motiv på mig själv som barn med oljefärg på en mdf-skiva som har måttet 80x120 (bilden på tavlan är beskuren, originalet är högre). Tavlan kommer i slutändan även att ha en guldram. Jag har även gjort och köpt ramar (30 stycken) där den stora målningens motiv på något sätt kommer att finnas med inom varje ram. Den stora tavlan kommer på utställningen att stå på ett staffli. De mindre tavlorna kommer att ligga på golvet i högar runt om.

VARFÖR?

Jag upplever att bildämnet i skolan fortfarande stampar i gamla fotspår. Bildövningar som har funkat i alla år (vi har alltid gjort så...)tas fram vid varje termin utan direkt reflektion varför. I varje klass finns det otroligt mycket kunskap hos elever som inte upplyfts. Elevers intressen, personligheter samt bakgrund tas inte till vara då jag anser att det kan berika bildundervisningen i skolan och så nya frö i utvecklandet av ämnet. Jag anser att eleverna skulle lära sig mycket på att efter varje avslutat projekt ha en ordentlig lärarledd genomgång där varje elev får möjlighet att visa upp sina tankar och idéer.

Varför jag använde jag mig av en bild där jag är barn? Det är i tidiga år som ens ram byggs upp samt det är då som det lekfulla ofta finns naturligt. En lärare har enligt mig ett ansvar att ta tillvara och lyfta upp just denna lekfullhet och tankegångar som finns hos ett barn istället för att rama in dem för mycket.  

Jobba.. jobba!!! Nu har jag fixat med min stora målning under en veckas tid, varje dag ca: 7 timmar. Ska fila lite till på den i veckan samt mina småbilder.

Efter senaste handledningen kom vi fram till att mina småtavlor skulle vara ca: 30 stycken. Jag hade innan handledningen inget bestämt antal med mina småbilder. Att det blev just 30 känns bra då det är ett vanligt elevantal i en klass.

Den stora tavlan med guldram föreställer lärarrollen , med en enligt mig äldre syn på bildämnet. Mina erfarenheter från skolan är att det fortfarande läggs för stor vikt vid att elever ska lära sig hantverksmässiga tekniker. Att lära sig grunder inom olika medier är inte fel utan kan vara en bra kunskap att ha med sig men tiden som läggs på detta tar upp för mycket tid.


Hur hanterar eleverna bildlärarens ram?
Vilken lärare vill jag bli?



 

Flera ramar

Hade innan handledningen tankar om min ram som jag tänkte skulle vara en enda stor. Men efter i torsdags kom vi fram till att alla har flera ramar och inte en! Jag tänker mig att ramarna ändå ser olika ut, stora och små....... men innehållet (jag) förändras beroende på ramen.

Jag funderade på om ramarna skulle ha olika färg och hur många ska det vara?

Efter att testat olika färgkombinationer på

ramarna kom jag fram till att alla ramar ska vara vita men olika stora. Motivet i min stora målning

kommer att finnas i varje ram men se ut på olika sätt beroende på ramens storlek.

Den stora ramen är nu färdig. Bestämde mig för att måla den med guldfärg.

Varför bara en med guldfärg?

Jag ser den stora målningen som min grund som människa, uppfostran.......jag.

Andra ramar kan påverka en som människa men ursprungsramen finns alltid kvar.

Hur många ramar ska jag ha?

Antalet ramar skulle kunna bli oändligt så jag måste bestämma mig för ett antal, är uppe i sex stycken nu.

Vuxen?

Varför valde jag att måla mig själv som barn?

Barn är nyfikna, härmar, behöver regler och har en för det mesta sprudlande kreativitet och fantasi. Det var i den åldern som min ram började att skapas, hur mycket av den ramen finns kvar idag?

Denna gång har jag valt att måla på en TUNG mdf-skiva. Ramen som blir tillsågad på fredag kommer också att vara mdf. Den kommer att

vara 15 cm bred. Vad som kommer att finnas på ramen....... funderar jag på alla vakna timmar!

Ska sätta igång med raminnehållet i helgen,

tavlan får torka ett par dagar till innan jag går på den igen.

Tavlan kommer att slipas med sandpapper och skrapad med rakblad innan nästa färglager.

Vad finns under ytan tro?

Ram

Det mesta har en ram omkring sig. En ram kan vara en gräns mellan länder, en gräns mellan stadsdelar...... eller till och med bibeln som en del människor rättar sig efter.

Vilken ram har jag? Vad finns runt mig?

Vad rättar jag mig efter? Är jag ramlös?

Känner att jag vill undersöka detta! Tillbringade ett par timmar i ateljén idag där jag trevat fram en målning.

Jag.....år 1983. Vad väntar jag på?

Funderar...

Ram....att hålla sig innanför ramen.....att rama in något. Målningar ramas oftast in för att upphöja och framhäva motivet i en målning.

Ernst Billgren har ofta arbetat med ramar till sina målningar, i många fall kan man se egentillverkade mosaikramar kring hans målningar. Ibland undrar jag vilket som tog längst tid, ramen eller målningen?

Saknad räv 1993

Härmapa

Efter handledningen igår satte jag igång och fundera på min relation till tekniker i mitt egna skapande. Varför är jag så uppslukad av att hela tiden lära mig hur vissa konstnärer går till väga i t.ex sitt måleri? Borde inte idé komma före teknik? Är min idé teknik?

Min fascination av konstnärers utförande kan ligga till grund av min idrottsbakgrund.

I cirka 25 år höll jag på med friidrott där jag ägnade mig åt stavhopp under större delen av min karriär. Inom stavhopp är tekniken en stor del av utövandet och var ett ständigt samtalsämne mellan aktiva. Målet med att utveckla min teknik var att hoppa högre, att hela tiden bli bättre.

Vad som jag kan ibland kan tyckas saknas inom mitt måleri är tavlans innehåll! Jag har ett mål och en lust att bli mer skicklig men det handlar nog mer om hantverket än om själva innehållet.

På Fotosidan hittade jag en diskussion där en

medlem skrev Varför så mycket teknik i kommentarerna. Personen menar att den viktigast frågan är vilka känslor man lyckas/misslyckas med att kommunicera med sin bild och inte tekniken.

En medlem kommeneterade inlägget att: Anledningen till all teknik i kommentarerna beror helt enkelt på att det finns ett stort antal fotografer som har tekniken som ett lika stort intresse som själva fotograferandet.

Precis som med idrotten kan jag bli helt uppslukad av en viss konstnärs och ägna mig månader åt att efterlika och härma just den tekniken. "Steg för steg"-böcker och youtubeklipp upptar en stor del i mitt sökande.

I mitt funderande stötte jag på en blogg som under rubriken Från imitation till copy-paste-kultur? tar upp härmandet ur historien. Författaren skriver att:

Man började med att kopiera rakt av för att lära sig tekniken, för att sedan mogna i sin egen uttryckskonst och färdighet, så att man kunde ta sig lite större friheter och imitera.

Författaren nämner att bortsett från 1800-talet då konstnären var tvungen att vara originell för att kunna livnära sig på sitt skapande söker idag konstpubliken referenser. Vi ser att konst som inte refererar till annan konst eller samhället är innehållslös.

Det är så jag delvis känner i mitt egna skapande, att samla på sig så många tekniker som möjligt för att sedan hitta sitt eget(?) uttrycksätt. Inom stavhoppandet var det annorlunda då jag inte var ute efter att hitta en egen stil, det handlade bara om att hoppa högt!

Innehåll?

Vad finns det där inne?

Är det något användbart?

Hur öppnar jag upp den?

På tal om siffror...

Kombinationer

Inom det sociokulturella perspektivet på lärande skriver Olga Dysthe i Dialog, sampel och lärande bl.a. om att lärandet är distribuerat. I en skolklass finns det mängder av kunskap och färdigheter som elever enligt mig inte alltid inser.

Kunskapen är distribuerad bland människorna inom en grupp; exempelvis känner de till och är skickliga på olika saker som alla är nödvändiga för en helhetsförståelse. Eftersom kunskapen är uppdelad måste lärandet vara socialt. (O.Dysthe s.44)

Beroende på vilken klass eller årskull det är varierar kunskapen. Alla klasser har sin unika kombination. Satte ihop en film idag med inspiration av just detta.

- Lärarexamensblogg - PM

Här är mitt PM. Lite rörigt och spretigt, men jag har en grund.

PM

Mikael Tapio LAU 395

I kursplanen för ämnet Bild (LGR11) står det under rubriken syfte att:

”I undervisningen ska eleverna ges möjligheter att utveckla kunskaper om hur man framställer och presenterar egna bilder med olika metoder, material och uttrycksformer. Undervisningen ska bidra till att eleverna utvecklar sin kreativitet och sitt intresse för att skapa. Den ska också uppmuntra eleverna att ta egna initiativ och att arbeta på ett undersökande och problemlösande sätt”.

Min erfarenhet från bildundervisning i årskurs 7-9 är att de material eleverna får möjlighet att utveckla är enklare teckningsmaterial, akvarellfärg, akrylfärg. Vilka material använder eleverna om en uppgift är helt fri? Vilka material är viktigast för eleven att lära sig? Kursplanen för bild nämner även att eleverna ska utveckla sin förmåga att ”skapa bilder med digitala och hantverksmässiga tekniker och verktyg samt med olika material.” (LGR11) Jag tolkar att de hantverksmässiga teknikerna är upp till läraren att bestämma vad som eleverna ska få använda sig av.

Jag har funderat på vad egentligen eleverna lär sig i bildundervisningen. Jag tror att den stora kunskapen finns att hitta i elevernas olikheter och spridda intressen samt bakgrund, men eleverna vet inte om det själva. Olga Dysthe nämner i boken Dialog, samapel och lärande där hon nämner flera viktiga aspekter på den sociokulturella synen på lärande. Hon skriver bl.a att lärandet är distribuerat och att lärande huvudsakligen är socialt vilket jag anser vara av stor vikt när det gäller lärande. (Dysthe, O, s. 41-42) Hur mycket arbetar elever i grupp i dagens bildundervisning? Vad krävs för att eleverna skall nå till en fungerande grupp?

Lgr11 tar även upp vikten av att ”…eleverna utvecklar ett förhållningssätt som främjar entreprenörskap”. I det entreprenöriella lärandet tas vikten av att kommunicera samt samarbete upp.

Jag har inga frågeställningar eller syften ännu men jag vet att jag vill stödja mig av det sociokulturella perspektivet på lärande och lyfta fram detta. På nästa sida har jag skissat över de idéer jag än så länge har.