Varför blir det alltid så stressigt på slutet av en gestaltning? Vi har ju haft flera veckor på oss! Ska kort försöka att sammanfatta denna period.
Ganska tidigt blev jag uppslukad av tanken att redigera kålltorpsfoton i miniatyrkänsla. Idén fick jag när jag gick omkring i ett område nära Härlandafängelset där de välpolerade husen med sprakande färger fick mig att tänka på en modellby. Det som var lite kusligt var avsaknaden av människor...det var ödsligt.
Denna idé att redigera foton med en falsk tilt-shiftteknik hängde nog kvar lite för länge, ganska tidigt började jag att få koll på redigeringstekniken. Hur skulle jag utveckla denna idé?
Med lite handledning av lärare samt klassen släppte jag Photoshop och började istället att bygga hus av papp, silvertejp och lim. När jag var liten var jag helt fascinerad av Jan Lööfs "Skrotnisse och hans vänner" (Gå och se utställningen
Göteborgs konstmuseum....helt fantastisk!!) Att bygga så fantastiska miljöer är inspirerande och det hänger kvar som ett minne där jag levde mig in i hans världar med blandade känslor (det kunde vara lite kusligt i bland...)
En annan person som inspirerade mig i mitt husbygge är min skulpturlärare
Roland Borén från min tid på KV-konstskola, lite sneda hustak är en större utmaning än raka!!
Varför bygger jag hus? Under fältstudierna fotograferade jag en hel del och motiven var nästan alltid HUS. Vad fotograferar jag när jag är utomlands?.....HUS! Ett hus är laddat med så många begrepp, trygghet, glädje, sorg, smärta osv....
Min tanke med husbyggandet var att jag skulle placera dem i ett litet mörkt rum....en egen fantasivärld.
Kartongen jag arbetade med var neutralt grå vilket jag för det första tycker är snyggt och för det andra vill jag att betraktaren själv ska färgsätta husen i den fanstasivärld jag byggt.
Jag tänker på när jag själv runt -83 stod vid sidan av en gigantisk spånskiva där min elektriska tågbana slingrade sig runt. Jag kunde själv bestämma var tåget skulle gå....vilka färger omgivningen skulle ha samt vilka händelseförlopp som skulle ske i min fantasi. Olika "berättelser" varje gång.....
Jag provade även att ljussätta min fantasivärld (mest för att det blev så mörkt där inne i lådan..) vilket öppnade upp för kommande gestaltningar...... jobba med ljussättning!! Jag blev ordentligt taggad att fortsätta arbeta med neutralt färgade material för att sedan leka med olika sorters ljus.
För att kunna se in i den värld jag skapat var jag tvungen att borra hål i den svarta spånskivan. Hålen placerades på olika nivåer och de var olika stora. Jag provade även att sätta dit en
dörrkikare i skivan vilket gav betraktaren ett helt annat perspektiv.
Varför jag valde att stänga in min värld i en låda var delvis för att jag tyckte omgivningen störde men även för känslan och effekten att leva sig in i en fantasivärld.
Denna bild är tagen med all belysning tänd samt instängt, jag fick försiktigt sticka in kameran under skynket för att ta en bild...
Denna bild visar lite vad jag menar att omgivningen stör känslan hos betraktaren.
Denna kurs har varit otroligt lärorik för mig, det var ett tag sedan jag var på HDK så "tänket" hade försvunnit en aning. Att tillbringa 2 veckor i Kålltorp utan några direkta riktlinjer var frustrerande, vad skulle vi göra? Kommer jag komma fram till något? Det bästa anser jag är att "göra" så tidigt som möjligt, att inte tänka så mycket utan bara göra det första man kommer att tänka på (min löparfilm..). Det är efter ett tag när man börjar reflektera över vad som gjorts då det börjar att klarna en aning. Detta ligger som en byggsten till nästa nivå vilket sedan leder till nästa, och nästa.....processarbete!
Fungerar detta arbetssätt ute i skolorna? I gymnasiet skulle det vara en utmärkt kurs att ge till eleverna, just denna lite smått provocerande "uppgift" skulle vara intressant att följa som lärare. I högstadiet skulle en sådan här kurs få skrivas om pga av den frihet som ges till eleverna inte skulle utnyttjas på rätt sätt (mina erfarenheter från bildundervisning på högstadiet!!)
Det intressanta vore att se hur eleverna inser att de faktiskt har gjort något samt kommit fram till något fast det inte har upplevts så. Detta bygger självklart på ett från elevernas sida noggrant dokumenterande i deras process.
Vad händer med en bild när den kopieras 50 gånger i en kopieringsmaskin? (Jag kopierar hela tiden kopian.) Har man tappat bildens kärna eller har man fått "den sanna bilden"?
